Livet känns lättare
Efter en enormt tung period då jag verkligen inte mått bra utan varit på väg in i en utmattningsdepression så känns det som att det börjar vända.
Jag säger nej på jobbet, strukturerar om mina dagar och veckor. Ser till att jag tar fler pauser om så bara sitta ner och andas för en stund. Jag går hem i tid. Det känns som att barnen blivit mer harmoniska också. Det har varit mycket skrik och gråt från minsta en period men just nu känns det lugnare. Jag har plockat bort en hel del socker i hans kost och jag och mannen har suttit ned och lagt upp en strategi.
Det känns som att jag hittat en balans i mat och träning. Jag gör upp mitt träningsschema och håller mig till det, även om ångesten vissa dagar pockar på och jag bara vill springa bort den.
Tre pass löpning per vecka, tre pass styrka per vecka. Promenad 1-2 dagar i veckan i mån av tid och då inte på grund av ångest utan som idag för att få luft och rensa jobbhjärnan.
Det enda jag grämer mig över är medlemskapet på Itrim. På torsdag är det gruppträff. Jag vill inte gå dit. Jag vill väga mig och sen åka hem. Men jag får se hur det blir. Jag kanske sjukanmäler mig!
